Rosa Luxemburg 1871 – 1919

Rosa Luxemburg är en av socialismens mest omnämnda och välkända personer. Genom sina politiska skrifter, politiska kamp och vackra språk har hon skrivit in sig i historien och är fortfarande en ständigt närvarande politisk varelse inom dagens socialistiska rörelser.

Hon föddes i Polen 1871, under en tid då delar av Polen tillhörde det ryska kejsardömet, och efter ett liv av politisk kamp mördades hon 15 januari 1919 i Tyskland av paramilitära frikårer. Olika socialistiska riktningar har gjort anspråk på att bygga vidare på delar av hennes politiska gärning och tankar. Det som särskilt kännetecknar hennes politiska arbete är en väg bortom den reformistiska socialdemokratin och sovjetkommunismen. Hon presenterar ett revolutionärt marxistisk alternativ med demokratin ständigt i centrum. Det var inte för intet som hon kallades för ”Röda Rosa”.

Som femte och yngsta barnet i en judisk familj föddes Rosa Luxemburg den 5 mars 1871 i den polska staden Zamość. Två år senare valde familjen att flytta till Warszawa för att barnen skulle få en bättre skolgång än den på den polska landsbygden. Redan från födsel hade Rosa kroppsliga besvär, hon var kortväxt och efter en höftsjukdom vid femårsålder fick hon svårigheter att gå. Hela hennes liv präglades av hälta och fysiska besvär.

Att Rosa hade läshuvud och språklig begåvning märktes tidigt. Skolgången klarade hon bra och särskilt litteraturintresset väcktes i tidig ålder. Ett intresse som tidigt i livet ledde in henne i politiska och antiryska grupper. Således blev hon 1886, bara 15 år gammal, medlem i arbetarpartiet ”Proletariatet” vars ledare hade avrättats och partiet upplösts efter en storstrejk 1882. Rosas problem med statlig förföljelse och repression präglade hela hennes politiska liv och som medlem i en av Proletariatets undergrupper tvingades hon 1889 fly till Schweiz för att inte gripas av polsk polis efter att ha organiserat en generalstrejk för Polens självständighet.

I Schweiz, på universitet i Zürich, Rosa tog examen i nationalekonomi efter att först ha studerat naturvetenskap. Hon var inte ensam om att leva som exil-socialist i Schweiz, och genom kontakten med andra exil-socialister träffade hon Leo Jogiches som hon fram till 1907 levde med i en stormig kärleksrelation. Kärleksparet grundade tillsammans det antinationalistiska partiet Kungariket Polens socialdemokrati.

Genom ett skenäktenskap med Gustav Lübeck fick hon tyskt medborgarskap 1898 och flyttade så till Berlin. Samma år blev hon medlem i det tyska socialdemokratiska partiet (SPD) där hon tidigt engagerade sig i partiets radikala falang. Hennes agiterande för en mer revolutionär samhällsomvandling låg till grund för den konflikt som skapades mellan Luxemburg och SPDs ledare Karl Kautsky som förespråkade en reformistisk politik. Men trots denna konflikt och trots de trakasserier hon fick utstå inom partiet för att hon var judinna, blev Rosa Luxemburg en central gestalt inom SPD.

Första fängelsedomen kom i juni 1904 då hon dömdes för ärekränkning av kejsare Vilhelm II. Redan året därpå fängslades hon igen efter att hon deltagit i den första, men misslyckade, ryska revolutionen. Hon släpptes dock mot borgen. Under åren 1904 – 1906 skapades bilden av henne som en karismatisk talare då hon reste runt i landet för att agitera för nödvändigheten av internationalism och solidaritet inom arbetsrörelsen.

Luxemburgs förhållningssätt till tyska socialdemokratin och hennes medlemskap i partiet blev mer och mer problematiskt som ett resultat av partiets reformistiska politik och ökade centralistiska partiorganisering. Brytningen med SPD blev total 1914 när kriget bröt ut och partiet fullt ut gav sitt stöd till första världskriget. Socialdemokraternas beslut var det absoluta sveket enligt Luxemburg som såg den växande nationalismen och krigshetsen som en dödförklaring av den internationalism och solidaritet hon kämpat för.

Rosa hamnade därefter i en depression och övervägde självmord, men kriget och den personliga krisen fick istället motsatt effekt. Rosas kamplust väcktes åter till liv och nådde nya höjder. År 1916 bildade hon tillsammans med Karl Liebknecht, Leo Jogiches och Clara Zetkin Spartacusförbundet där de genom illegala antikrigsbroschyrer agiterade för att organisera det tyska proletariatet i en krigsstrejk. Återigen resulterade hennes politiska kamp i att hon i juni 1916 fängslades efter en antikrigsdemonstration i Berlin och domen blev två och ett halvt års fängelse.

Under fängelsetiden smugglades Rosa Luxemburgs brev och skrifter ut och publicerades illegalt. Flertalet av dessa skrifter har präglat hennes eftermäle och handlar om kritik mot Lenin och det ryska kommunistpartiets styre. Efter oktoberrevolutionen sammanfattade hon sin kritik i boken Den ryska revolutionen. Hennes kritik handlar om att den centralisering av makt som förespråkades inom det ryska kommunistpartiet motverkar fritt tänkande och demokrati.

Rosa Luxemburgs teoretiserande och politiska skrifter präglas just av en strävan efter en socialism som byggs av och för folket. Socialismen var enligt Luxemburg något som byggdes upp och enbart kunde införas underifrån, inte genom toppstyrning och allt för snäv maktcentralisering. Genom att ständigt lyfta fram vikten av ekonomisk, politisk och social demokratisering av människors liv, samt vikten av internationell solidaritet är hon än idag en viktig teoretiker för att diskutera vår politiska samtid. Målet för Luxemburg var en kamp mot kapitalismen och det krävdes en internationell socialism snarare än en nationell kamp.

Luxemburg kämpade för att skapa en förståelse hos massorna för masstrejken som det viktigaste vapnet för demokratisering av samhället och införandet av socialism. Genom sin ständiga kamp för att stärka kvinnors makt och roll inom den socialistiska rörelsen var och är hon en central gestalt för kvinnors frigörelse. Hon lyfte ständigt fram vikten av att kvinnors frigörelse måste vara en del av arbetarrörelsens frigörelse.

Det kända Spartakistupproret var den resning som Luxemburg och Karl Liebknecht blev ledare för och deltog i efter Tysklands sammanbrott i första världskriget, 1919. Det skulle komma att bli Luxemburg och Liebknechts sista kamp efter att upproret blodigt krossades på order av den socialdemokratiska regeringen. Spartakistupproret var dock ett misstag enligt Luxemburg, då hon ansåg att arbetarna saknade soldaternas och böndernas nödvändiga stöd. Hennes linje var att mer agitation och demonstrationer krävdes i Tyskland för att stärka folkets revolutionära vilja och därefter skulle tiden vara mogen. Dock gynnade omständigheterna inte Luxemburg och hon fick ta på sig ledarskapet för upproret och greps den 15 januari av soldater från frikåren Garde-Kavallerie-Schützendivision. Efter att ha torterats avrättades Rosa Luxemburg i en bil genom ett skott i huvudet. Hennes döda kropp dumpades sedan i Landwehrkanal där den hittades först fyra månader senare.

Efter Luxemburgs död lever hennes minne vidare, både då och nu. Trots konflikten och kritiken av Lenin kallade han henne för ”arbetarklassens örn” och 1969 uppkallades ett torg i Östberlin till hennes minne, Rosa-Luxemburg-Platz . På Lichtensteinbron där hennes kropp dumpades i kanalen finns idag ett monument och varje år hedras Rosa Luxemburg den andra söndagen i januari genom en marsch och minnesstund vid hennes och Karl Liebknechts gravar på Friedrichsfeldekyrkogården i Berlin.

Rosa Luxemburgs liv och politiska gärning är omöjlig att sammanfatta i en så här kort text, men vi hoppas den ändå kan ge en inblick i vem Rosa Luxemburg var som person och politisk varelse.

För den intresserade kommer detta urval av viktiga politiska skrifter av Rosa Luxemburg för fortsatt läsning:

Massaktion och revolution

Masstrejk, parti och fackföreningar

Den ryska revolutionen

Socialdemokratins kris

Brev från fängelset

Den som vill veta mer om hennes liv och politiska betydelse för dagens socialistiska rörelse rekommenderas Drömmen om det röda av Nina Björk.

Uppdaterades: 29 jan 2022